Dykningen är ett moment som ingår under definitionen Babysim. Att dyka är ett spännande och annorlunda sätt att se på världen! Att ohämmat kunna röra sig under vattnet ger en känsla av frihet. Att veta hur man gör i en situation då barnet hamnar under ytan gör att barnet inte grips av panik utan är mer förberedd i en olyckssituation. För föräldrarna är det en trygghet att veta att barnet klarar sig även under vattenytan!

Det finns många sätt att lära ett barn att hålla andan viljemässigt, - för det är det man vill! Det viktiga är att man är konsekvent och att man ger barnet en tydlig signal innan. Signalen är olika på olika babysim. Det kan vara ett ord, en rörelse, luftström i ansiktet eller vatten över ansiktet. Syftet för alla sätten är att barnet ska lära sig att förstå att man ska hålla andan om man hamnar under vattnet.

Många har hört talas om dykreflexen. Dykreflexen är tillsammans med medfödda simrörelser ett av de argument man har för att människan skulle ha haft ett marint förflutet. I boken The Aquatic Ape skriver Elaine Morgan om hur det plötsligt under människans tidiga utveckling, det blev stark torka och tillgången på föda var dålig på land. Människan letade då föda i och under vattnet. De små människoungarna utvecklade då dykreflexen för att kunna hålla andan under de dyk modern gjorde. Barnen grep då med gripreflexen om moderns hår för att hålla sig fast!

Redan på 30-talet kunde man konstatera att små barn höll andan under vattnet. Dykreflexen innebär enligt forskning i början på 80-talet att när det kommer främmande vätskor (d.v.s. allt annat än modersmjölk och fysiologisk koksaltlösning) ner på området kring struplocket, slår detta till och blockerar andningsvägarna. Ett massivt reflexpåslag följer sedan: hjärtverksamheten sänks till nästan hälften, blodtrycket höjs, sväljningsrörelser sker och blodet omfördelas från armar och ben till de livsviktiga organen - hjärta, hjärna. Hela reflexen är naturligtvis ändamålsenlig - att spara syre och komma upp till ytan. 1999 gjorde E Goksör, L Rosengren och G Wennergren en studie (Bradycardic response during submersion in infant swimming, Acta Paediatr 91: 307-312. 2002) som visade att dykreflexen finns kvar mycket längre än man trott tidigare. De äldsta barnen i studien var 1 år och de hade fortfarande ett tydligt dyksvar!

Under 2001/2002 gjordes en studie av L Rosengren, G Wennergren för att utröna vad som egentligen utlöser dykreflexen. Tidigare har man trott att det måste till vatten ner i svalget för att den ska utlösas. De preliminära resultaten visar dock på att det räcker med att man blåser i ansiktet eller häller vatten i ansiktet för att den ska utlösas. De äldsta barnen i denna studie är 2 år, och de har fortfarande ett tydligt dyksvar. PDF-Dokument med sammanställning av studien.

Det finns alltså ingen anledning att tro att det är bråttom att påbörja babysim pga av att någon reflex skulle försvinna. Däremot finns det andra anledningar till att börja tidigt! Läs mer om detta i Babysimboken!